När jag är ute med flera mäniskor så ju fler det blir så börjar jag räkna dem. Om det är jämt antal lägger jag ner räkningen. Men om vi är ojämna börjar jag para ihop folk i huvudet.
De som verkar tajtas i gruppen, eventuella par, de som kommer finna varandra och bli riktigt bra vänner.
I det tråkigaste faller står jag kvar själv och ser alla andra stå i de par som jag har satt ihop dem i huvudet, då känner jag mig lite utstött.
I annat fall blir det en annan över, det är i mina ögon den svagaste personen i gruppen, som kommer försvinna med tiden.

Jag kallar detta tvångstankar. Alla har nog någon form av tvångstankar, och det är inget dåligt.
det här exemplet visar att det kan kreativt  om man gör något åt tvångstankarna.

Jag har flera såna här och jag har hört om andras tvångstankar och de tycker att det är en konstig grej.
Men man får förändra sig om det är jobbigt och en dag ska jag sluta räkna människor.

Har du en tvångstanke?