Jag är inte personen som inte borde blogga. Jag är för privat för att villja dela mitt liv med massa annonyma människor.
Så jag skriver av mig här ibland. Som Mary.

• Har du någon gång fått de vackraste ord viska de till dig, och knäna viker sig och känslorna hotar att spränga sönder hjärtat. Men i samma stund kommer tvivlet och du funderar på om han säger det för att han menar det eller för att han bara vill ha dig för kvällen.

 

• Det gör tokigt ont!

 

• Jag gjorde det som kändes rätt då, jag sa nej och gick därifrån, men hans röst ekar fortfarande i mitt huvud.

Om att känna sig hel.

• Behöver man någon att sova ihop med varje natt?

• Eller räcker det med att veta att det finns vänner runt omkring en som alltid ställer upp?

• Kanske pengar?

• Antingen fattig och lycklig eller rik och plastig, självklart finns det något emellan, men på ett ungefär?

• Jag slutade gråta över svek igår, stark går jag mot bättre tider. Det är måndag, men en bra sådan.

Detta var bara några saker jag funderat över det senaste under en tråkig skrivkramp baserad på stress.

Hoppas alla har det bra där ute och känner sig hela och glada!

Helgen var svart och det var omöjligt att få tag i internet.

Jag har funderat på alla principer, fobier och andra saker som jag inte kan göra för att jag har en idé om hur det är.

Till exempel, jag skulle aldrig kunna bli vegetarian, inte för att jag tycker kött är sådär hysteriskt gott eller att jag inte kan laga vegetariskt.
Utan för den anledningen att det stoppar mig. Om man ska ut och äta måste man kolla så stället har vegetariskt, om man är hemma hos en vän och ska äta måste man säga till om att laga något vegetariskt.

Jag vill vara fri.

Jag hade en fruktansvärd klaustrofobi tills för något år sedan när jag kom på att jag vägrar ha det och började åka hiss, ställa mig på ett ställe som jag vet skulle kännas instängt.
Och jag grät och hoppade och var förtvivlad men sedan kom jag på att väggarna rör sig inte och kommer aldrig börja göra det. Det är inte helt över, trånga utrymmen kan fortfarande ge mig småpanik, men jag andas och står ut tills det går över.

Jag har ett mål nu. Jag ska göra mig av med allt som stoppar mig. Fobier, principer, idéer om hur vissa saker är.
För innan jag släpper allt och vågar kasta mig ut kan jag inte känna helt att jag lever!

Skulle du vilja hitta ditt livs kärlek idag och hålla det resten av livet?

Jag förstår inte, och varje gång jag sitter och tröstar en kompis som är heartbroken så förstår jag mindre.
Jag är i åldern runt 20 någonting och mina vänner är i samma ålder. Och allt de pratar om är att hitta Honom.
Den där perfekta killen som slutar i det perfekta förhållandet.
Men ska man inte leva lite också, festa, dejta, resa göra olika saker innan man sätter sig ner och i den lugnare delen av livet.

Jag gjorde ett löfte till mig själv, jag ska göra alla de dör sakerna jag drömmer om, och sedan ska jag leta efter Honom.

(Jag ska försöka i alla fall, låta livet leda mig rätt)

Vad ska man göra på söndagar för att bota söndagsångest och känslan av meningslöshet?

Mitt bästa förslag hittils är sova.

Till en annan sak som jag funderat över ett tag nu.

Vad hände med att barn inte ska ha lika mycket koll som äldre. Häromdagen stod det en kille på bussen och skrek fitta till stämplingsmaskinen för att den inte ville godkänna hans kort.

En annan gång blev jag åch några tjejkompisar förföljda av ett gäng småkillar som skrek typ hora och andra saker som jag inte ens vill skriva ner. Ord som jag aldrig hade hört när jag var i deras ålder.

Ingen av de här killarna ur mina historier kan ha varit äldre än typ tio elva.

Är det bara jag som blir chockad när jag ser och hör sånahär saker?

Du och dina vänner ska åka buss/spårvagn/tunnelbana eller liknande kollektivtrafik, när ni går på bussen är det ganska mycket folk.
Ni ser en bekant.
Runt personen är alla sittplatser upptagna, det går dock att stå där, men en bit bort ser ni lediga platser som räcker till er som gick på bussen.
Var går ni, är det sjysst att ignorera personen (som har sett er) och få sittplats eller går ni bort till personen och står där under bussresan?

Jag råkade ut för den här situationen häromdagen, kommentera vad du hade gjort så får ni mitt svar senare!

Det finns en kille. Han är en vän. Han är lite mer än så. Efter det första misstaget att gå hem med honom hade vi ett starkare förhållande som vänner än tidigare, så det kanske inte var en sådan dålig idé.

Efter andra gången vi gick hem ihop började han kräva mer.
Han ville vara mer än vän men inte så att våra vänner viste något om det till en början. Jag tvekade och flyttade i samma veva.
Nu ringer han ibland och säger att han saknar mig, att han vill ha mig där han är.

Är det rätt av en killkompis att kräva ett förhållande när ingen av oss är sakra på att vi kommer klara det?
Borde vi inte stanna som vänner?

Vad är bäst, krogen eller hemmafest?

Krogen
Det är dyrt, alltid överfullt med folk. Om man är  på klubb till exempel och vill dansa så finns de alltid de där killarna som jag brukar kalla för "scannare". De går ut på klubbar och ser runt efter den fullaste tjejen på dansglovet, siktar sig in på henne och gör allt för att få ett strul och i bästa fall få med sig henne hem.
Om man är på ett vanligt ölhak är det ofta fortfarande för hör musik, det händer ofta att det kommer fram en sliskig typ som vill sätta sig vid bordet även om man inte är ute efter att prata med andra människor.
I oför sig så är det ett bra ställe för att gå ut och träffa vänner eller bara sätta sig ner och ta en öl.
Det är kul att dansa, att bara stå på ett dansgolv med massa andra och röra sig till musiken.

Hemmafest
Det kan lätt spåra ut om det dyker upp för mycket folk. Saker går sönder eller blir snodda.
Men det är billigare att köpa alkohol från systemet, det finns ingen tid när festen stänger, man kan festa i ett dygn om man känner för det. Det finns inte elaka vakter som kan slänga ut för fulla människor, och det är ju i o för sig både bra och dåligt.

Själv har jag perioder när jag tycker det är roligare att gå på krogen än hemmafest. Och tvärt om. Båda har ju för- och nackdelar. Sedan är det ju lite nostalgiskt att vara på hemmafest, det går tillbaks till tiden innan man var 18 och krogalternativet inte fanns.

Vad tycker du?

En låt som betyder mycket, som framkallar olika känslor, kanske både bra och dåliga.
Alla har nog en sådan låt.
Den där låten som man spelade gång på gång efter att han gjode slut.
Den där låten som tar en tillbaka till sommaren och värmen när vintern fryser ner allt annat.
Den där låten som man delade med någon, en vän, en kille, familjen det finns flera exempel.

Jag har flera sådana låtar och trots att jag inte vill assosiera musik med känslor så gör jag det.
Är det en bra eller dålig sak att kombinera musik med minnen, förstör det eller får det oss att komma ihåg de bra, dåliga och stunderna som annars kanske gick förlorade.

Vad tycker du, ska man ha "känslolåtarna" eller ska man försöka bara se musiken utan att känna?

Jag undrar hur många som har ångest inför kommande halloween på lördag.
Många går stort och ordnar maskerad, alla ska klä ut sig. Men till vad?

Häxa är enkelt, men då vet man att man inte kommer bli ensam om sin utklädnad.
Affärerna som säljer alla dessa maskeradprylar står antagligen och jublar över att folk trängs och slåss där under denhär veckan.
Antagligen gråter de större delen av året på grund av bristen på dessa högtider.

Ska du på någon maskerad?

Det finns något liknande (eller inte )som är bättre än denna löjliga helg. HELLOWEEN!

Hur stor skilnad är det att vara student i olika städet?
Det finns ju Lund som är en studentstad och sen typ Göteborg som kanske också kan räknas som en studentstad men det finns ju så mycket mer där.
Läste en teori om hur det var i Uppsala och kunde känna igen mig på vissa ställen. Sedan har man ju hört olika historier om studentliv från annat håll.
Jag är inte ute efter vilken stad som är bäst, det intresserar mig inte, jag har mitt hjärta i en stad redan, utan skillnaderna.