Det finns en kille. Han är en vän. Han är lite mer än så. Efter det första misstaget att gå hem med honom hade vi ett starkare förhållande som vänner än tidigare, så det kanske inte var en sådan dålig idé.

Efter andra gången vi gick hem ihop började han kräva mer.
Han ville vara mer än vän men inte så att våra vänner viste något om det till en början. Jag tvekade och flyttade i samma veva.
Nu ringer han ibland och säger att han saknar mig, att han vill ha mig där han är.

Är det rätt av en killkompis att kräva ett förhållande när ingen av oss är sakra på att vi kommer klara det?
Borde vi inte stanna som vänner?

Vad är bäst, krogen eller hemmafest?

Krogen
Det är dyrt, alltid överfullt med folk. Om man är  på klubb till exempel och vill dansa så finns de alltid de där killarna som jag brukar kalla för "scannare". De går ut på klubbar och ser runt efter den fullaste tjejen på dansglovet, siktar sig in på henne och gör allt för att få ett strul och i bästa fall få med sig henne hem.
Om man är på ett vanligt ölhak är det ofta fortfarande för hör musik, det händer ofta att det kommer fram en sliskig typ som vill sätta sig vid bordet även om man inte är ute efter att prata med andra människor.
I oför sig så är det ett bra ställe för att gå ut och träffa vänner eller bara sätta sig ner och ta en öl.
Det är kul att dansa, att bara stå på ett dansgolv med massa andra och röra sig till musiken.

Hemmafest
Det kan lätt spåra ut om det dyker upp för mycket folk. Saker går sönder eller blir snodda.
Men det är billigare att köpa alkohol från systemet, det finns ingen tid när festen stänger, man kan festa i ett dygn om man känner för det. Det finns inte elaka vakter som kan slänga ut för fulla människor, och det är ju i o för sig både bra och dåligt.

Själv har jag perioder när jag tycker det är roligare att gå på krogen än hemmafest. Och tvärt om. Båda har ju för- och nackdelar. Sedan är det ju lite nostalgiskt att vara på hemmafest, det går tillbaks till tiden innan man var 18 och krogalternativet inte fanns.

Vad tycker du?

En låt som betyder mycket, som framkallar olika känslor, kanske både bra och dåliga.
Alla har nog en sådan låt.
Den där låten som man spelade gång på gång efter att han gjode slut.
Den där låten som tar en tillbaka till sommaren och värmen när vintern fryser ner allt annat.
Den där låten som man delade med någon, en vän, en kille, familjen det finns flera exempel.

Jag har flera sådana låtar och trots att jag inte vill assosiera musik med känslor så gör jag det.
Är det en bra eller dålig sak att kombinera musik med minnen, förstör det eller får det oss att komma ihåg de bra, dåliga och stunderna som annars kanske gick förlorade.

Vad tycker du, ska man ha "känslolåtarna" eller ska man försöka bara se musiken utan att känna?

Jag undrar hur många som har ångest inför kommande halloween på lördag.
Många går stort och ordnar maskerad, alla ska klä ut sig. Men till vad?

Häxa är enkelt, men då vet man att man inte kommer bli ensam om sin utklädnad.
Affärerna som säljer alla dessa maskeradprylar står antagligen och jublar över att folk trängs och slåss där under denhär veckan.
Antagligen gråter de större delen av året på grund av bristen på dessa högtider.

Ska du på någon maskerad?

Det finns något liknande (eller inte )som är bättre än denna löjliga helg. HELLOWEEN!

Vem vill leva ett liv i tystnad?
Det är min teori om folk som säger sig inte ha ett musikintresse.
Jag är kanske ett extremt exempel för jag skulle nog bokstavligen dö om jag inte hade musiken. Och livet skulle vara så mycket tråkigare om det inte fanns konserter att gå på med jämna mellanrum.
Det går inte att jämföra met att typ vissa är intresserade av till exempel bilar eller inte, för det handlar mera om ett specifikt intresse.
För det går egentligen inte att komma undan musiken, den följer med överallt. Hur skulle en romantisk kommedi se ut utan musiken i slutscenen när de tillslut blir lyckliga.
Tänk vad tysst det skulle bli i alla köpcentrum om det inte ständigt spelades musik där.
Eller klubbar, barer hemmafester och andra sociala samanhang skulle helt tappa glöd och stämmning utan musik i bakgrunden. Så mycket skulle dö ut im det inte fanns musik.

Det är kankse inte så viktigt med att lyssna på bara en typ av musik, ju mer öppen för olika genrer ger ett mer öppet synsett.
Gå runt en dag och lyssna efter vilka situiationer det inte finns musik i och se hur många DU kan hitta!

När jag är ute med flera mäniskor så ju fler det blir så börjar jag räkna dem. Om det är jämt antal lägger jag ner räkningen. Men om vi är ojämna börjar jag para ihop folk i huvudet.
De som verkar tajtas i gruppen, eventuella par, de som kommer finna varandra och bli riktigt bra vänner.
I det tråkigaste faller står jag kvar själv och ser alla andra stå i de par som jag har satt ihop dem i huvudet, då känner jag mig lite utstött.
I annat fall blir det en annan över, det är i mina ögon den svagaste personen i gruppen, som kommer försvinna med tiden.

Jag kallar detta tvångstankar. Alla har nog någon form av tvångstankar, och det är inget dåligt.
det här exemplet visar att det kan kreativt  om man gör något åt tvångstankarna.

Jag har flera såna här och jag har hört om andras tvångstankar och de tycker att det är en konstig grej.
Men man får förändra sig om det är jobbigt och en dag ska jag sluta räkna människor.

Har du en tvångstanke?

Hur stor skilnad är det att vara student i olika städet?
Det finns ju Lund som är en studentstad och sen typ Göteborg som kanske också kan räknas som en studentstad men det finns ju så mycket mer där.
Läste en teori om hur det var i Uppsala och kunde känna igen mig på vissa ställen. Sedan har man ju hört olika historier om studentliv från annat håll.
Jag är inte ute efter vilken stad som är bäst, det intresserar mig inte, jag har mitt hjärta i en stad redan, utan skillnaderna.

Jag funderar och vill ha svar!