Knäsvag

Jag är inte personen som inte borde blogga. Jag är för privat för att villja dela mitt liv med massa annonyma människor.
Så jag skriver av mig här ibland. Som Mary.

  • Har du någon gång fått de vackraste ord viska de till dig, och knäna viker sig och känslorna hotar att spränga sönder hjärtat. Men i samma stund kommer tvivlet och du funderar på om han säger det för att han menar det eller för att han bara vill ha dig för kvällen.

 

  • Det gör tokigt ont!

 

  • Jag gjorde det som kändes rätt då, jag sa nej och gick därifrån, men hans röst ekar fortfarande i mitt huvud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0