Tänk att vara kär.. Fjärilar i magen och rosa moln, fint hade det varit.

---

Jag vandrar i samma stad ett tag till och är glad över mina möjligheter, vi har bara gemensamma vänner men inte varandra.
Jag är fri och väljer mina val, inte alltid rationellt, lite mer efter hjärta. Det känns bra.

Jag ser människor på ett nytt sätt nu, jag ser dem för vad de är och vad de är för mig. Många är fina människor, andra är bara andra vänners vänner.

Vi lever i en kristid, jordens väggar är påväg att falla. Jordens vagga börjar sluta gunga och vi blir sjösjuka av stillheten. Det är stilla men inte fridfullt. Alla som lider och skriker ur sina sorger i media och vi ser dem men bryr oss inte. Kankse är vi påväg in i en istid. Ibland när livet känns kallt.

Vidare, ta in kunskap och stå upp för ditt hjärta. För det är gott för de du vill bry dig om.

Lite senare sitter vi i ett inrökt kök någon stans i Göteborg.
Jag bor ju inte här, har inte gjort det på flera år men vi röker för att inte falla isär.

Eller egentligen är det jag som fortsätter ta djupa bloss för att inte gå i bitar. De andra ser på mig och ger mig stöd genom att finnas där.

Jag lämnar Göteborg och åker till min nya stad nu och det gör inte lika ont längre.
Lämnar Göteborg för att han fins där och det är enklare att vara långt från honom om jag ska börja känna igen.

Han sa: "Jag var aldrig kär i dig, men jag tycker fortfarande att du är fin."
Inget mer.
Jag gick och såg aldrig tillbaka på honom men det gör fortfarande ont i hela kroppen.

Jag sover, och dagens teori är att om jag sover tillräckligt länge så kommer det onda tillslut att försvinna.

(Tack för att du var ärlig...)

Jag är inte personen som inte borde blogga. Jag är för privat för att villja dela mitt liv med massa annonyma människor.
Så jag skriver av mig här ibland. Som Mary.

• Har du någon gång fått de vackraste ord viska de till dig, och knäna viker sig och känslorna hotar att spränga sönder hjärtat. Men i samma stund kommer tvivlet och du funderar på om han säger det för att han menar det eller för att han bara vill ha dig för kvällen.

 

• Det gör tokigt ont!

 

• Jag gjorde det som kändes rätt då, jag sa nej och gick därifrån, men hans röst ekar fortfarande i mitt huvud.

Om att känna sig hel.

• Behöver man någon att sova ihop med varje natt?

• Eller räcker det med att veta att det finns vänner runt omkring en som alltid ställer upp?

• Kanske pengar?

• Antingen fattig och lycklig eller rik och plastig, självklart finns det något emellan, men på ett ungefär?

• Jag slutade gråta över svek igår, stark går jag mot bättre tider. Det är måndag, men en bra sådan.

Detta var bara några saker jag funderat över det senaste under en tråkig skrivkramp baserad på stress.

Hoppas alla har det bra där ute och känner sig hela och glada!

Helgen var svart och det var omöjligt att få tag i internet.

Jag har funderat på alla principer, fobier och andra saker som jag inte kan göra för att jag har en idé om hur det är.

Till exempel, jag skulle aldrig kunna bli vegetarian, inte för att jag tycker kött är sådär hysteriskt gott eller att jag inte kan laga vegetariskt.
Utan för den anledningen att det stoppar mig. Om man ska ut och äta måste man kolla så stället har vegetariskt, om man är hemma hos en vän och ska äta måste man säga till om att laga något vegetariskt.

Jag vill vara fri.

Jag hade en fruktansvärd klaustrofobi tills för något år sedan när jag kom på att jag vägrar ha det och började åka hiss, ställa mig på ett ställe som jag vet skulle kännas instängt.
Och jag grät och hoppade och var förtvivlad men sedan kom jag på att väggarna rör sig inte och kommer aldrig börja göra det. Det är inte helt över, trånga utrymmen kan fortfarande ge mig småpanik, men jag andas och står ut tills det går över.

Jag har ett mål nu. Jag ska göra mig av med allt som stoppar mig. Fobier, principer, idéer om hur vissa saker är.
För innan jag släpper allt och vågar kasta mig ut kan jag inte känna helt att jag lever!

Skulle du vilja hitta ditt livs kärlek idag och hålla det resten av livet?

Jag förstår inte, och varje gång jag sitter och tröstar en kompis som är heartbroken så förstår jag mindre.
Jag är i åldern runt 20 någonting och mina vänner är i samma ålder. Och allt de pratar om är att hitta Honom.
Den där perfekta killen som slutar i det perfekta förhållandet.
Men ska man inte leva lite också, festa, dejta, resa göra olika saker innan man sätter sig ner och i den lugnare delen av livet.

Jag gjorde ett löfte till mig själv, jag ska göra alla de dör sakerna jag drömmer om, och sedan ska jag leta efter Honom.

(Jag ska försöka i alla fall, låta livet leda mig rätt)

Och jag mötte hans blick på dansgolvet och han log mot mig och jag ville bara springa därifrån fort som fan!

Det här med att gå på krogen på onsdagar har jag inte riktigt förstått.
Inte för att det är en veckodag och så, utan för att eftersom det är "okej" att gå ut på onsdagar så då är krogen lika full som på helgen.

En gång i tiden hade jag och några vänner Måndagsklubben, då gick vi på krogen på måndagar, inte för att dricka sig stupfull och dansa utan för att ses och snacka och ha trevligt.

Och för att måndag är efter söndag den sämsta dagen i veckan!

Sedan fastnade jag även för den här biten ur låten idag:

Are you mine?
Are you mine?
Cause I stay here all the time
Watching telly, drinking wine
Who'da known, who'da known
When you flash up on my phone
I'd no longer feel alone
No longer feel alone

(Lily Allen - Who'd Of Known)

En gång var jag vaken i två dygn, det var galet. Jag kom och tänka på det för vi pratade om lan (LAN?) idag, såna som är uppe i typ 3-4 dygn. Hur orkar man

Jag förstår inte endel just nu så jag ska inte fråga, det blir bara veligt.

• Vad är det för fel på människor som inte kan ta konflikter och är så jävla självupptagna att de inte märker när de sårar sina vänner?

• Varför lyckas jag alltid sitta uppe hela natten dagen före stora tentor för att jag inte är bra förberädd?

• Varför tar kaffet slut när man behöver det som mest?

• Varför har jag mardrömmar om människor som inte är läskiga i verkligheten?

• Hur kul är det att synas på internet från att man typ är tolv, tänk när man har växt upp och en eventuell arbetsgivare googlar på ens namn och allt kommer fram, både det bra och det dåliga.

• Varför kan man inte släppa vissa vänner som inte är bra för en?

• Och jag vet att jag kommer vilja dö av trötthet imorgon iskolan

Vad ska man göra på söndagar för att bota söndagsångest och känslan av meningslöshet?

Mitt bästa förslag hittils är sova.

Till en annan sak som jag funderat över ett tag nu.

Vad hände med att barn inte ska ha lika mycket koll som äldre. Häromdagen stod det en kille på bussen och skrek fitta till stämplingsmaskinen för att den inte ville godkänna hans kort.

En annan gång blev jag åch några tjejkompisar förföljda av ett gäng småkillar som skrek typ hora och andra saker som jag inte ens vill skriva ner. Ord som jag aldrig hade hört när jag var i deras ålder.

Ingen av de här killarna ur mina historier kan ha varit äldre än typ tio elva.

Är det bara jag som blir chockad när jag ser och hör sånahär saker?

• Det är jobbigt ibland när man känner att tiden inte räcker till.

• Det borde finnas ett sätt att dra ut 24 timmar till lite extra tid.

• Ibland är det dumt att dricka kaffe, men det märks inte förän skakningar och huvudvärk uppstår.

• Det är galet hur paralyserad man kan bli av stress ibland. Jag kommer inte igång att plugga.

• Att jag inte har ciggaretter och affären är stängd gör mig ännu mer röksugen.

• Jag har bara mig själv att skylla om jag gör bort mig i helgen, kännslor går inte att kontrolera hur mycker man än anstränger sig till att försöka göra det.

För att klargöra något. Mary är inte mitt riktiga namn, men det påminner om det.
Jag har aldrig tänkt gå ut med bild på mig själv, bloggen handlar inte om mig, utan om mina funderingar och teorier.

Egentligen tycker jag att internet är bland de sämsta sakerna som någonsin har hänt men eftersom det finns så tänker inte jag vara den som vägrar använda det.

Jag behäver höra andras åsikter och tycker inte att det är okej med reklamkomentarer, jag har inte så många besökare att det är någon idé att försöka få läsare genom reklam i min blogg.
Skriv en kommentar OM inläggen och om du skriver med din bloggadress så kikar jag säkert in, men inte om det är bara reklamkomentarer.

Och.
Jag åker på minisemester imorgon och är inte säker på att det finns datorer där. Så. Mer personligt blir det inte. (: